.

Allt är bra, jag måste säga det. Livet leker! Men dom senaste dagarna har jag liksom känt nån dold ilska, på nån, på några.. Jag vet inte, det är hemskt. Dom har inte gjort nåt speciellt. Dom bara finns till egentligen. Men det är väl det som är det frustrerande.
Att dom bara glider omkring, gör som dom vill utan nån respekt för andra och framförallt: utan förståelse för att dom sårar andra, undermedvetet? Dom har nog ingen aning att jag känner som jag gör, dom är alltför självupptagna antar jag.. Jag vet inte, kanske är det jag som måste gå vidare, utan vissa? It's time to move on!
Och jag tackar fan Gud att vi avslutade allt i tid, jag är jag(!) och du är du.