.

åh, hej alla.
dom flesta vet säkert olyckan som inträffade två flickor från ramvik nu i lördags. jag kan ärligt säga att hela ramvik är i sorg och jag mår som dom flesta andra inte hundra. många tankar i huvudet och mycket prat och minnen. jag kommer ihåg henne mycket väl, träffade E för inte så länge sedan då vi hade ett lite djupare samtal och jag var med henne både med linnéa och jessica när jag var liten. fan, jag känner mig så jävla nere och J. ja håll ut, fokus på dig nu och att du ska tillfriskna. att du ska få komma hem och läka.

denna tid som varit har det faktiskt varit uppenbart vilka som verkligen bryr sig om en, som visat stöd på nåt sätt. och ja, förvånansvärt säger jag bara. men tur att jag har alla tjejerna för utan varandra hade vi nog inte mått så pass som vi gör.
sen ska jag säga att efter jag fick det jävulska beskedet i helgen så tog jag mig en promenad runt byn i sakta tempo, bara för att lyssna, se. och det var som om tiden stannat. inte en bil, människa, inte ens en fågel kvittrade. det var stilla!

jag kände bara för att skriva av mig här eftersom folk har undrat varför jag inte haft mobilen på, och inte funnits tillgänglig. Och ja, jag har helt enkelt inte orkat utan fokuserat all min tid till vännerna hemifrån och min familj.
 
och jag saknar Hanna så jävla mycket... finns det nån jag har ett behov av att se nu så är det H.
jag älskar dig med!<3

puss på er och jag älskar er mina vänner.